Israel i Mellanöstern: Fredsprocessen - en översikt

Sedan bildandet 1948 har staten Israel sökt fred med sina grannar genom direkta förhandlingar. Försök att nå fred och försök till direkta kanaler för dialog möttes dock inte med motsvarande försök från den arabiska sidan. Fram till Madridkonferensen 1991 hade enbart Egypten accepterat Israel erbjudande om förhandlingar ansikte mot ansikte. 1977 accepterade den egyptiska presidenten Anwar Sadat premiärminister Menachem Begins inbjudan till samtal. Och de två länderna satte igång historiska förhandlingar som ledde till Camp David avtalet 1978 och till fredsfördraget mellan Israel och Egypten 1979. Efter det har fred hållits längs vår gräns, och samarbetet mellan de två staterna växer.

I maj 1989 presenterade Israel ett nytt fredsinitiativ. Sovjetunionens sönderfall och Gulfkriget omformade den politiska ordningen i Mellanöstern och föranledde arabvärlden att omvärdera sin inställning till Israel och att ingå förhandlingar för att bygga en ny framtid för Mellanöstern.

I oktober 1991 hölls en konferens i Madrid för att inleda direkta fredssamtal. Som en följd av detta hölls bilaterala förhandlingar mellan Israel och Syrien, Libanon, Jordanien och med palestinierna, liksom multilaterala samtal om nyckelfrågor. Idag har dessa förhandlingar resulterat i ett fredsfördrag mellan Israel och Jordanien, och en serie interimavtal med palestinierna.

 

Madridkonferensen

Dagens Mellanösternförhandlingar hålls inom ramen för Madridkonferensen. Denna ram, som beskrivs i inbjudningsbrevet till Madridkonferensen, var ett resultat av intensiva diplomatiska ansträngningar som ägde rum direkt efter Gulfkriget.

 

Ramen för Madridkonferensen består av tre huvudelement:

 
1. Öppningskonferensen

Inbjudan till Madrid manade till att sammanträda till en konferens med avsikt att inleda två separata med samtidigt parallella förhandlingslinjer – det bilaterala spåret och det multilaterala spåret. Konferensen formades för att utgöra ett öppningsforum för samtliga deltagare, och hade ingen makt att påtvinga lösningar eller veto argument. Madridkonferensen som sponsrades av USA och Ryssland (då Sovjetunionen), öppnade den 30 oktober 1991, och varade under tre dagar. Denna konferens kan enbart återsammanträda genom en överenskommelse med samtliga parter. 

2. Det bilaterala spåret

De bilaterala förhandlingarna hade som avsikt att lösa gamla konflikter. Det första, någonsin, direkta samtalen mellan Israel och Syrien, Libanon, Jordanien och med palestinierna öppnades i Madrid den 3 november 1991, som en direkt följd av Madridkonferensen.

Dessa samtal är i själva verket fyra separata uppsättningar av bilaterala förhandlingar. Medan samtalen mellan de tre arabstaterna är inriktade på att uppnå fredsfördrag, är förhandlingarna mellan Israel och palestinierna baserade på en tvåstegsformel: femårigt provisoriskt självstyrearrangemang som följs av förhandlingar om en permanent stat. 

Fredsförhandlingar Israel - Jordanien

Fredsförhandlingar Israel - palestinierna

Fredsförhandlingar Israel - Libanon

Fredsförhandlingar Israel - Syrien

 3. Det multilaterala spåret

Multilaterala förhandlingar formades för att skapa Mellanösterns framtid, samtidigt som förtroendeskapande åtgärder skedde mellan parterna i regionen. Dessa samtal, som öppnades i Moskva i januari 1992, inbegriper fem separata forum med delegater från länderna i regionen liksom representanter från världssamfundet. Förhandlingarna fokuserar på nyckelfrågor som berör hela Mellanöstern – vatten, miljö, vapenkontroll, flyktningar och ekonomisk utveckling. Samtalen har ägt rum i arbetsgrupper som samanträder med jämna mellanrum över hela världen, inklusive Mellanöstern.

 

 Färdplanen mot fred – en permanent tvåstatslösning på den israelisk/palestinska konflikten
Färdplanen specificerar stegen de två parterna ska ta för att nå en uppgörelse, under överinseende av kvartetten; USA, EU, FN och Ryssland. Läs sammanfattning av färdplanen på svenska>>
 
 
Source: Israels ambassad i Stockholm
 
 

 www.take-a-pen.org