|
Internationella domstolen i Haag, ICJ, fällde förra veckan ett utlåtande
som brännmärkte Israels byggande av ett anti-terror staket som illegalt.
Det 60-sidiga dokumentet fokuserade enbart på staketets byggande och dess
rutt, medan orsaken till dess tillkomst - palestinskt barbari i form av
upprepade attentat mot civila israeler i skolor, på bussar och i
restauranger - inte tillägnades någon uppmärksamhet. Barriären och dess
rutt förklaras vara förkastliga, den dagliga palestinska terror som gett
upphov till barriären lämnas oberörd. Utlåtandet välkomnades med iver av
palestinska talesmän. Och av palestinska terrororganisationer, som
omgående omsatt utlåtandet i en terrorbombning av en buss mitt i Israels
största stad, Tel Aviv. Alltmedan världen fortsatte att blunda för den
alldeles uppenbara länken mellan orsak och verkan. Resultatet i detta
senaste fall innebar en död och 30 lemlästade.
En lögn blir inte sannare för att den upprepas. Israels anti-terror
barriär byggs inte på palestinskt territorium. Den byggs på omtvistat
territorium - allt enligt den ofta citerade FN-resolutionen 242. Det är
just det som är kärnan i problemet: palestinierna kräver området som sitt,
och Israel, som tog över området i ett försvarskrig, kräver också delar av
det som sitt - för att säkerställa att landet aldrig mer ska behöva
försvara sig mot palestinskt anfall. Det är, med andra ord, omtvistat
territorium. Det finns ingen laglig grund för påståendet att bara för att
palestinierna kräver något som aldrig varit deras, borde det därför
tillfalla dem. Israel gör också anspråk på precis samma område, eller
vissa delar därav. Att automatiskt bortse från den judiska statens anspråk
på ett omtvistat område som icke-judar också önskar, kallas för
särbehandling. Denna slags särbehandling kallas mer specifikt för anti-semitism.
Resolution 242 kräver att denna tvist över ett landområde som två grupper
gör anspråk på, ska lösas genom förhandling. Det står inget om att dessa
förhandlingar får omfatta palestinska självmordsattacker mot civila som
ett legitimt påtryckningsmedel. Enligt FN har varje land - inklusive
Israel - rätt att försvara sina medborgare mot angripare. Utan
angreppsterror utförda av palestinierna skulle det inte behövas
försvarsmedel. Och ingen anti-terror barriär - någonstans.
Barriären är temporär, och dess effekter är tillfälliga. Den inte bara kan
plockas ner, utan faktiskt har plockats ner närhelst Israels Högsta
Domstol har krävt det - av hänsyn till palestinska behov. Så sent som
förra månaden, till exempel, beordrade HD att barriären skulle flyttas 2
mil, vilket också skedde.
Palestinsk terror är allt annat än temporär i sina effekter - döden är
oåterkallelig. Det kan familjerna till 1000 döda israeler samt hundratusen
skadade israeler intyga. Israeler som vågar sig på det oerhört riskabla i
att åka till jobbet eller till skolan kommer inte fram - de sprängs i
småbitar av palestinska terrorister. ICJs utlåtande har inte ägnat dessa
israeler en tanke. Däremot uttrycker man sympati för palestinier som på
grund av barriären ibland kommer sent till sina arbeten eller till skolan.
Man likställer palestinsk bekvämlighet med israeliskt liv. En fullkomligt
bisarr jämförelse.
Haagdomstolens ensidiga utlåtande till fördel för palestinsk terrorism och
mot israeliska civila på väg till skola och arbete ställdes omgående i
fokus då palestinska terrorister tolkade utlåtandet som ett grönt ljus för
fortsatt terror, med bussbombningen i Tel Aviv direkt efteråt. TV-reportern
Emma Hurd på Sky News gjorde ett kusligt intryck tisdagen den 13:e juli
när hon
rapporterade från ett av flera liknande sommarläger för småbarn i
Gazaremsan. Det var barn från 10 år och uppåt, lärare, vuxna ledare,
gratulationer och diplom i slutet av kursen. Temat för lägret var "Dödande
av israeler". Deltagare unga som 10 år, med ännu yngre barn som åskådare,
drillades i att skjuta, sticka med kniv, aptera bomber, halshugga,
kidnappa. Allt riktat mot judar och israeler. En hel generation barn från
späd ålder uppåt som skolas i mördande. Gazaremsan är det FN-tätaste
området på jorden, men FN säger inget. EU, som bidrar med stora summor
årligen till palestinierna, säger inget. Och ICJ, som studerat effekten av
terrorbekämpning på palestinier men inte effekten av terror på israeler,
säger inget.
Hade omvärlden menat allvar med sin påstådda strävan för fred i detta
område, hade man sedan länge infört en bojkott mot all finansiering av
palestinska organisationer: för varje krona som doneras till den korrupta
palestinska ledningen, frigörs naturligtvis motsvarande krona för fortsatt
finansiering av palestinsk terror. Inklusive bussbombningar i Tel Aviv och
sommarläger i terrormetoder för 10-åriga palestinska barn. Svenska
skattebetalare subventionerar dessa dödsläger genom frikostiga bidrag
kanaliserade via FN, EU, SIDA, Svenska kyrkan och många fler.
Israels regering betraktar ICJ-utlåtandet som politiskt motiverat och
därför oseriöst. Att göra offret till skyldigt för sitt eget lidande har
många historiska förtecken, inte minst inom klassisk anti-semitism. ICJ
kan ju inte rimligtvis vilja betraktas som anti-semitisk. Återstår då
frågan varför den låter sig rättas in i anti-semitismens ledband. |
